Besiktningen

   Vi ger oss iväg i mycket god tid. Till och med så god tid att när vi närmar oss Edsberg så inser jag att det skulle se dumt ut att dyka upp över 20 minuter före den bokade tiden. "Vet du vad Lilly? - Vi kör en runda och låter Sportvolvon ladda batteriet riktigt ordentligt innan besiktningen." Lilly verkar inte ha några invändningar på det så vi kör halvvägs till Danderyd och vänder.

   Besiktningen går verkligen skitdåligt. Lilly blir rädd för besiktningsmannen och gallskriker värre än någonsin. Jag blir stressad och rädd att vi ska få underkänt vilket resulterar i ett kraftigt svettanfall. Samtidigt måste jag hålla om Lilly och försöka lugna henne. Hon är varm som en liten kamin och det gör svettanfallet än värre. "Vi får nog boka om och ta det här en annan gång, jag kan inte göra min undersökning när hon är så här upprörd" - säger doktorn.

   Gallskrikandet började nästan direkt när läkaren försökte ge Lilly två klossar. Det ville hon absolut inte och började storböla. Vi lyckades ta oss igenom en vägning och en längdmätning men sedan när doktorn skulle undersöka mera närgånget så gick det bara inte. Läkaren, barnmorskan och jag började diskutera när en ombesiktning skulle kunna passa bland alla våra semesterplaner. Jag tänkte redan på hur Maria skulle reagera när hon kommer hem och jag berättar att vi har fått en ombesiktning. Hur många pappor har misslyckats med en tiomånaderskontroll? Det här skulle definitivt placera mig i bottenskiktet på papparankingen. Vi får en ny tid veckan efter. 

   Jag känner mig totalt misslyckad när jag sätter på blöja och tröja. Lilly slappnar av lite och börjar varva ner. Nappen och barnmorskans såpbubblor hjälper till. Jag hör dem prata om att nästa bokning inte har dykt upp ännu. En pyttestrimma hopp tänds, det finns fortfarande en liten chans att jag kommer härifrån med hedern i behåll. "Hon verkar ha lugnat ner sig lite nu." - säger jag och hoppas att de ska nappa. Det gör dom. Barnmorskan kommer med klossarna och jag sjunger "Klappa händerna om du är riktigt glad", så inspirerat det bara går, i hopp om att Lilly ska blanda ihop handklapp med klossbank. 

   Plötsligt händer det - Lilly bankar med klossarna! Doktorn närmar sig och säger - "Vi gör väl ett försök till då nu när vi ändå har lite tid över". Lilly har förvandlats från gapskrika till mönsterpatient och uppför sig exemplariskt under resten av besöket. Det blir godkänt till slut.

   Maria trodde inte på mig när jag berättade att vi varit en hårsmån från en ombesiktning. När vi dök upp på kontrollen hade jag ingen aning om att det var klossbankningstest som skulle göras. Maria visste det, det har hon vetat i flera månader. Klossbankning hade hon och Lilly testat redan när de kom hem från förra kontrollen. Ska man öva hemma på det man tror ska testas? Eller räknas det som fusk? Om man specialtränar testövningar som klossbank, får man inte då en unge som är expert på klossbankning men som har tappat värdefull tid på andra utvecklingsområden? Allt jag vet om nästa kontroll är att det är dags för vaccinering. Och det tänker vi inte öva på i förväg.