Äppelträdet

   Lilly hänger som en säck i bärselen. Lätta snarkningar kan höras bakom nappen som mest är där för att förhindra att dumma saker stoppas i munnen. De jordiga händerna till exempel. Jag inser att jag måste avbryta och gå in och lägga henne. Typiskt mig att börja på ett projekt med en lätt tidsoptimistisk inställning och inte hinna färdigt. Vi skulle varit klara för en bra stund sedan och Lilly skulle fått ett mellanmål innan hon sov. Nu kommer hon förmodligen vakna tidigare av hunger och så kan resten av dagens mat- och sovschema gå åt skogen och sluta i en utdragen kvällsnattning. 

   Vi höll på att plantera ett nytt äppelträd på platsen där det döda trädet stod när vi flyttade in i huset. Äppelträdet hade jag och Lilly varit och inhandlat på förmiddagen. Ett Aroma-träd blev det. Jag kan typ ingenting om äpplen men låt mig berätta lite om hur vi kom fram till att det var Aroma vi ville ha. Ingrid Marie tänkte jag spontant, det äpplet har jag smakat och tycker är gott. Och så är de snygga också. Tänk er några kvarglömda röda äpplen, lite gnistrande snö, och nån domherre. Med lite tur kan man fota sina egna julkort där. Jaja, Aroma ville Maria ha. Hennes argument - "De ser goda ut på bild". 

    Jag är osäker på om jag smakat Aroma. Troligen, för jag har ätit en hel del frukt i mina dar. Trot eller ej, men jag har till och med tävlat i detta. Under en period kämpade jag och min arbetskamrat Martin i vem som ätit mest frukt. Alltså inte flest frukter, utan flest sorter. Eller egentligen tävlade vi i vem som hade klistrat upp flest fruktmärken på skärmen. Men en bieffekt av detta blev ett mycket varierat fruktintag. Detta utspelade sig på den tiden då datorskärmar var lika djupa som dom var breda och det fanns massvis med utrymme att fylla. Antal unika fruktmärken var huvudklassen, men det fanns också underklasser såsom frukt från flest länder. När fruktleveransen kom till jobbet gällde det att var först på plats och lägga vantarna på eventuella nya märken. Och kanske sabba lite för konkurrenten. Tävlingen var jämn och för att ligga på topp fick man köpa varierad frukt även privat. Det kunde till och med skickas mms med något väldigt ovanligt märke som precis hittats för att visa att man skulle ta över ledningen dagen efter. Tävlandet rann ut i sanden när de de platta skärmarna kom. Fast jag hade kvar tjockskärmen på kontoret ett tag till för märkessamlingens skull. Oj, skenade iväg lite där, tillbaka till ämnet.

    Aroma eller Ingrid Marie. Så var ståndpunkterna inför ett besök på Ulriksdals slottsträdgård. Det var Kristi himmelsfärdsdag (de flesta var lediga alltså). Det var vår i luften och precis som jag misstänkte var det några fler än vi som tänkt samma tanke. Jag och Lilly spanade lite på fruktträd medan Maria kollade på nån slags malva (det får mig att tänka på ett visst Seinfeld-avsnitt, Seinfeld-freaks vet nog vad jag menar). Äpplet på Aromabilden såg surt ut, förmodligen jag också. Det köptes ingenting eftersom folkmängden totalt förstörde stämningen.

   Ok dags att kalla in våra föräldrarnas åsikter. Min mamma - "Åh, köp ett Aroma, de är så goda!". Marias föräldrar däremot, som har Aroma-äpplen eftersom det är korsningen av deras favoritäpplen; Filippa och Ingrid Marie, föreslår att vi ska köpa ett Ingrid Marie istället. De är inte riktigt nöjda med sitt Aroma-val.

   Detta är bakgrunden när jag och Lilly åker till Plantagen på måndag förmiddag. Väl där får vi syn på världens sötaste lilla äppleträd. Ett Aroma, men det ser inte det minsta surt ut på bilden och det blommar som sjutton. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Där finns betydligt kraftigare träd fast nästan utan blommor. Jag ringer och kollar om jag ska slå till - det blir affär. Samtidigt köps jord, kogödsel och ett trädplanteringskit - en förpackning med stödstolpar, sork- och harskydd etc.

   Efter lunch sätter vi igång med regnet hängande i luften. Jag följer instruktionspamfletten från trädplanteringskittet till punkt och pricka. Har de skrivit det borde det vara hyfsat rätt sätt. Det går bra men allting tar tre gånger längre tid än vanligt med Lilly på magen. Bara en så enkel sak som att bära en jordsäck blir krångligt. Och strax innan vi är klara somnar Lilly.

   Med babyvaktswalkietalkie på bältet går jag ut och gör klart i duggregnet. Harskyddet gick inte att få runt utan att skada de nedre grenarna. Det får vi vänta med till hösten. Dessutom har vi knappt sett nån hare här. Rådjur däremot syns ganska ofta på tomten. Äter dom äpplen eller äppelträd? Våra rådjur är nog finsmakare och håller sig till Marias tulpaner. Nån tipsade förresten om att rådjur inte åt gula blommor. Därför investerade vi i gula tulpaner. Det fungerade inte.

   Nu får vi hoppas att nån granne har ett äppelträd som kan pollinera vårt och att nån humla eller så råkar flyga förbi båda träden. Eller hur funkar det? Måste vi köpa ett träd till? Eller ympa dit en annan sort? Lite Ingrid Marie kanske? De är ju goda och snygga. Lite gnistrande snö och domherrar ...

Hästar vs motorcyklar

   Det går inte att vyssa henne! Du får ta henne! Hon bara låter som en motorcykel! Lillys mamma lämnar över till mig och i famnen har jag nu en dotter som mycket riktigt låter som om hon var mitt i Frankrikes Grand Prix, som gick av stapeln dagen innan. Jag stod framför TV:n med Lilly större delen av loppet och låtsassvängde med i kurvorna och försökte låta som en motogp-cykel. Ganska exakt så låter hon nu - accelerationer och växlingar. Roligast var förstås chikanen; kurva 3 och 4 där det behövde svängas extra snabbt. Chikan är förresten en term som det tagit Maria flera år att lära sig. Efter varje motogp-tävling brukade jag testa henne. "Vad heter två såna där skarpa kurvor, som sitter tät ihop, nu igen?" Hon brukade svara någonting i stil med "schakaler". Numera vet hon.

   Det försiggår en del lobbyverksamhet hos oss. Maria lobbar för hästar, jag för motorcyklar. Fast man vill ju inte överdriva, då kanske det blir en frånstötande effekt. Nej, precis lagom mycket ska det vara.

Här ser vi lite lobbyverksamhet med hjälp av Tony the Pony.

Från vänster skymtas Mormor, sen Mamma, Tony och Lilly.

   Jag försöker få motogp-tävlingarna på tv att bli något spännande för Lilly. Maria visar trav. Där har vi en hel del termer som inte vill fastna i mitt huvud. Såsom olika sätt att beskriva hur en häst ser ut i ansiktet och på benen. Vita ballar är t ex inte alls vad man skulle kunna tro att det är. Ett norskt huvudlag trodde jag länge var en liten mössa för hästens öron som kusken kunde rycka bort på upploppet. Men nu vet jag att det är nån slags variabla skygglappar som kan kopplas in mot slutet så hästen ska få tunnelseende.

   Lobbande trappades upp en nivå när vi vid ett GeKås-besök i vintras fick med oss "Tony the Pony" hem. Det var den dyraste saken på kvittot. När Lilly fyller 1 år kanske det är dags att kontra med något motorcykelrelaterat i present.

   I sommar ska jag ta med Lilly till MC Collection - ett motorcykelmuseum i Edsviken. Jag funderar faktiskt på ett årskort. Vi var där förra påsken med mina föräldrar. Efteråt tyckte jag att vi skulle gå dit igen på sommaren. "Nej, nu har vi sett det." svarade Maria. Jag föreslog att om hon kunde nämna fem motorcykelmärken som fanns på museet så skulle vi strunta i att gå dit igen. Hon började rabbla upp märken men kunde bara komma på fyra. Nu hävdar hon att det inte spelar någon roll hur många märken hon kunde. Jag hävdar att när hon började gissa så accepterade hon dealen. Vi får se. Jag och Lilly ska i alla fall gå dit.

   Lilly somnar till slut. Hon drömmer förmodligen att hon tävlar med Valentino Rossi, Marc Márquez och dom andra motogp-förarna runt Le Mans. Hoppas hon vinner racet, eller om inte, att "The Doctor" gör det.

Konsten att packa en skötväska

Lilly skäller på mig. Jag förstår inte exakt vad hon vill för hon är bara knappt nio månader och vi talar inte samma språk ännu, men det är i alla fall något helt annat än att sitta i gåstolen och se mig springa fram och tillbaka med olika pryttlar att stoppa ner i en väska.

Låt mig introducera väskan. En tuff, manlig skötväska beställd från USA, som jag fått ”ärva” av min arbetskamrat Jens. Men väskan är tom och idag vill jag åka till köpcentrumet.

Jag skulle kunna ta sambons skötväska. Den är färdigpackad. Men om jag börjar använda den finns det en risk att jag fortsätter och det går ju bara inte. Det handlar om prestige. Marias väska är nästan ny. Strax innan vi skulle byta av som föräldraledig gick den förra skötväskan sönder. Jag föreslog då att jag skulle få välja ut den nya väskan, eftersom jag snart skulle vara den mest frekvente användaren. Men plötsligt dök en ny ganska töntig väska upp - helt utan min inrådan. Utan Jens räddning hade jag nog av ren lathet använt den mesiga väskan idag. Men nu står den här, den tuffa väskan, och allt jag behöver göra är att fylla den.

Jag börjar packa själv, men ganska snart inser jag att i Marias väska ligger empiriskt utvalda saker som är bra att ha med sig tillsammans med Lilly. Man skulle kunna flytta över det innehållet, men det är en kortsiktig lösning. Maria kommer aldrig att välja fyllda, tuffa väskan före töntiga, tomma. Hon kommer sno tillbaka grejerna direkt. Istället använder jag innehållet mer som en fusklapp och springer runt och letar liknande, helst bättre saker, att stoppa i min väska.

Våtservetter – den moderna förälderns främsta hjälpmedel för både rengöring av rumpor och främmande matplatser. Maria har en återförslutbar förpackning i sin väska, jag länsar en likadan och fyller min väskas inbyggda våtservettsbehållare. Den har en lättåtkomlig öppning på väskans utsida. 1-0 till tuffa väskan.

Blöjor – jag lägger mina i en plastpåse – tänk väskryckare och tjuvjakt förbi en fontän (jag är förresten väldigt snabb så försök inte ens). Jag tar en nattblöja också, man vet ju aldrig. Jag skulle lätt kunna bli en prepper om bara någon ger mig en liten knuff i den riktningen. Jag tar några extra blöjor ifall om att. 2-0.

Skötbordsskydd –  den här ronden förlorar jag. Jag kopierar Marias lösning med ihoprullad handduk plus skötbordsunderlägg. Det jag torskar på är töntiga väskans medföljande skumunderlägg. Hittar inget liknande och får se mig besegrad. 2-1.

Klädombyte – tar en till synes urtvättad snöleopardmönstrad tröja, ett par byxor, sockar och en dregglis. Tröjan blir en het potatis senare när sambon kollar in vad jag har i min väska. Den är för fin och inte alls urtvättad, den ska bytas ut mot en nästan för liten röd tröja istället. Jag kommer ingen vart med min argumentation att det är dumt med en liten tröja eftersom man då måste byta ut den i väskan allt eftersom Lilly växer. På den här fronten är töntiga och tuffa väskan likvärdiga. 3-2.

Mat och dryck – här börjar jag med att kopiera Marias utvalda saker; en haklapp, en sked, en flaska, en tetra modersmjölksersättning och en burk med helt smaklösa majskrokar. Jag tar en bättre haklapp med fångstkasse i hårdplast. Den får jag behålla på nåder senare vid kvällens väskinspektion. För min haklapp ska ersätta den nuvarande ordinarie haklappen om den börjar lukta illa i tygdelen. Sen utökar jag ledningen. Jag tar en riktig burk barnmat, en fruktyoghurt och en extra flaska som jag fyller med vatten innan vi åker. Den extra flaskan ställer till en del på kvällen. Om jag minns rätt så var det den saknade flaskan som drog igång själva väskinspektionen. Jag får byta ut den mot en annan som inte används under ordinarie drift.

Nu är matchen slut.  Tuffa väskan vinner med 4-2. Jag åker till köpcentrumet och använder absolut ingenting av det jag tagit med mig. Lilly blir varken hungrig eller behöver bytas på. Det spelar ingen roll. Nästa gång vet jag att allt är redo. Förutom vattenflaskan som måste bytas. Och tröjans som kanske blivit för liten.

Tuffa väskan får förresten följa med på middagsbjudning på fredag kväll. Och nedpackade barnmaten blir Lilly middag. Så tuffa väskan är inte så pjåkig ändå. Vi får se vilken som får åka med på semester. Kanske båda?